Translate
Kakaoträdet
Kakaoträdet, Theobroma cacao på latin (gudarnas föda), odlas i tropiskt klimat över hela världen. De västafrikanska länderna står för den största produktionen. Kakaoträdet kan bli upp till 15 meter högt och har stora, blanka, mörkgröna blad. Det blommar hela året men av 100.000 blommor blir bara 1 % till mogna frukter. Kakaofrukterna växer direkt på stammen och på de grova grenarna. De är ca. 20 cm långa och påminner om stora valnötter eller meloner. Under mogningsprocessen växlar färgen från gult till orange till rött och slutligen till rödbrunt. Varje frukt innehåller 20-50 mandelliknande kakaobönor omgivna av ett klibbigt, vitt fruktkött.

Kakao och Hälsa - Historik

I tidernas begynnelse antar man att kakaoträdet växte vilt djupt inne i djungeln kring Orinoco och Amazonfloden i Sydamerika. Där utgjorde frukterna från trädet föda för det rika djurlivet. Djuren bar med sig frukterna, åt av det vita fruktköttet som skyddade fröna inne i frukten och spottade ut fröna. På så sätt spreds kakaoträdet över ett allt större område. Så en dag upptäckte människorna kakaofrukten. Även de tyckte att det saftiga fruktköttet smakade gott, och det blev till en del av deras kosthållning. Efter hand upptäckte de att de även kunde använda kakaobönorna om dessa först torkades, rostades och maldes. När och hur detta hände lär vi aldrig få veta, så det får förbli en del av kakaons mysterium.

Mayaindianerna upptäcker kakao
Det var i mayaindianernas rike som bönderna för första gången började odla kakaoträd. Mayafolket bodde i ett område i Centralamerika som ligger norr om ekvatorn och söder om det som idag är Mexico. Deras rike omfattade Yucatánhalvön, Chiapas och Stillahavskusten ned till Guatemala. De äldsta lämningarna efter denna storslagna kultur kan spåras tillbaka till tiden före 1500 f.Kr. Mayaindianerna hade ett nätverk av vägar mellan Atlanten och Stilla havet, och de anlade stora städer i djungeln med rikt dekorerade tempel, pyramider, solobservatorier och palats.

De gjorde en dryck av kakaobönorna som de kallade chocoatel. De rostade bönorna i lerkrukor, krossade dem mellan stenar och blandade det hela med vatten och möjligen litet kryddor. De trodde att kakao hade helande egenskaper och använde den som medicin. Kakaobönor användes också i samband med olika ceremonier.

Kakaobönor var eftertraktade, hållbara och lätta att bära med sig, och användes därför i stor omfattning som betalningsmedel. För tio kakaobönor fick man en kanin, men skulle en man köpa sig en slav eller en hustru måste man betala 100 kakaobönor. När mayarikets handelsmän gav sig ut på sina resor, var därför kakaobönorna en viktig del av lasten. Några handelsmän gav sig av så långt som till Mexico och sålde kakao till aztekerna. Därigenom spreds kunskapen om kakao även till det folkslaget.

Omkring år 900 f.Kr. övergavs mayastäderna plötsligt och oförklarligt utan spår av att ha erövrats. De stora städerna blev liggande öde och på kort tid växte djungeln igen över många av de vackra templen och gömde dem ända tills de återupptäcktes för 150 år sedan.

Kakao och toltekerna
Sedan mayaindianerna hade övergett sina imponerande städer kring år 900 f.Kr. invaderades området av toltekerna, vilka själva hade fördrivits av nomadstammar från sin gamla huvudstad Tula i Mexico. Toltekerna förde med sig sin konst, teknologi och sina gudar. Den viktigaste av dessa gudar var Quetzalcoatl, som var vindens, morgonstjärnans och handelns gud. Quetzalcoatl hade ursprungligen varit en av toltekernas kungar men hade upphöjts till gud. Legenden om honom skulle komma att förändra historien för hela Syd- och Mellanamerika.

Quetzalcoatl
Quetzalcoatl var en fredlig man som älskades och ärades av sitt folk för sin stora kunskap och vishet. Han lärde sitt folk om medicin och jordbruk och berättade för dem om stjärnornas hemligheter och jordens många under. Han var känd som ”Den fjäderklädde ormen” och bar även titeln ”Kakaons Herre”. På sina resor hade han plockat några unga kakaoplantor på ”Ljusets äng”, och han lärde toltekerna att odla och framställa kakao – denna gudomliga dryck som gav både styrka och hälsa.

Men Quetzalcoatls fiender var avundsjuka på kungens status och ville överta toltekernas rike. Medicinmannen Tezcatlipoca lurade kungen att dricka en giftig dryck som gjorde denne galen så att han avsade sig tronen. Kungen tog sig då till östkusten där han fann en flotte gjord av sammanflätade ormar som han seglade i väg på. Innan han gav sig av lovade Quetzalcoatl, som nu hade antagit skepnad av en fjäderklädd orm, att han skulle återvända ett år som skulle gå i panflöjtens tecken, ce-acatl-tecknet. Han skulle komma tillbaka till samma plats som han hade rest från och vinna tillbaka sitt kungarike, och han skulle föra med sig paradisets alla skatter.

Krigiska azteker
Aztekerna var ett krigiskt nomadfolk som hade kommit till Mexico från stäpperna i norr, lagt under sig andra stammar och stadsriken och själva slagit sig ned på en ö i Texcocosjön där de år 1200 grundade staden Tenochtitlan på samma plats där Mexicos huvudstad nu ligger. Träskområdet dikades ut och gjordes om till jordbruksmark och staden växte till en av världens största. Från de stora områden som de hade lagt under sig och kontrollerade, krävde de in skatter i form av guld, ädelstenar, jaguarskinn och kakaobönor. När spanjorerna invaderade staden 1519 imponerades de av stadens gator, vattenkanaler och tempel och de ofattbara rikedomar som fanns i staden.

Aztekernas "guld"
Aztekerna värdesatte kakao minst lika högt som mayaindianerna och toltekerna, men i det torra klimatet kring Tenochtitlan var det inte möjligt att odla kakao. Den måste fraktas från det varma, fuktiga låglandet. Eftersom hästar och vagnar med hjul var okända hos aztekerna, fick kakaobönorna bäras på ryggen den långa vägen till huvudstaden. Som mest kunde en bärare ta med sig 24.000 kakaobönor. Den lasten vägde 30 kilo och kallades för en cargo. När de kringliggande städerna och regionerna skulle betala sin årliga skatt till Tenochtitlan, räknades den ut i cargas.

Kakao var en lyxvara för aztekerna och värdesattes som guld. Vanligt folk fick inte njuta av kakaodrycken. Den var förbehållen framstående personer och användes dessutom både som pengar och som offergåva till gudarna, särskilt till guden Quetzalcoatl.

Kakao som sista måltid
Aztekerna var kända för sina blodiga människooffer, först och främst till solguden, men även till sina många andra gudar. Matens gudinna Tonacatecutli och vattnets gudinna Calchiutlucue ansågs av aztekerna vara kakaoplantans beskyddare. För att få god skörd offrade man en fånge varje säsong och för att vara säkra på att fången skulle godtas av gudinnorna fick han dricka kakao som sin sista måltid. Man trodde att hans hjärta därigenom skulle bli till en ny kakaofrukt.

Vid aztekkungen Montezumas hov dracks kakao med vanilj, kryddor vatten och ibland en smula honung tillsatt, och drycken kallades för cacahuatl. Socker var okänt för indianerna innan européerna kom. Montezuma drack själv 50 koppar av den ädla drycken varje dag och i kungens skattkammare fanns inte guld och ädla stenar, utan mängder av kakaobönor!

"Kakaons herre" kommer tillbaka
Enligt den aztekiska kalendern var 1519 ett Ce-catl-år. När aztekernas kung, Montezuma, fick höra att ett skepp närmade sig rikets östkust och att männen ombord hade fjäderprydda hjälmar och vapen som glänste som ormskinn i solen, trodde han att det var Quetzalcoatl som hade återvänt. Främlingarna togs emot som gudar och serverades det bästa aztekerna hade – kakao. Men det var ingen gud som kom. Det var den spanske conquistadoren Hernán Cortés som kom i spetsen för en flotta på elva fartyg. Myten om Quetzalcoatl gjorde det lätt för Cortés att erövra Tenochtitlan, vilket ledde till aztekrikets undergång 1519.

Chokladkuriosa
– Casanova ansåg att choklad var mycket mer uppiggande än champagne! Madame du Barry gav den till alla sina älskare och aztekernas härskare Montezuma drack alltid stora mängder choklad innan han besökte sina fruar.
– På 1600-talet ansågs choklad ge upphov till så våldsamma passioner att man funderade på att förhindra munkar från att dricka den!

– Man tvistar fortfarande om huruvida choklad är en kärleksdryck eller inte. Det finns dock ett samband mellan att äta choklad och att vara kär! Choklad innehåller det kemiska ämnet fenyletylamin, som även förekommer i den mänskliga hjärnan. Detta centralstimulerande ämne produceras naturligt när människor blir förälskade och kan ge en känsla av exalterat lyckorus.

– Kakaobönan fungerade en gång som betalningsmedel! En kanin kostade 10 bönor och en slav eller en hustru kunde man få för 100 bönor!